skall jag skapa, utav mitt gamla, och det ska skrivas å det vildaste.
Jag skall, jag skall...
Och vildningarna bleknade bort i skuggorna.
Jag har konversationer med mig själv. Om att vinna stort, förlora större, och att inte satsa alls, ens något.
Vad är det med mig denna vecka? Varför blir jag inte på bra humör? Kan inte låtsas, inte rycka upp mig. Och inte ens hoppet och drömmarna har samma färg som förr, de har blekts som av regnet, blivit upplösta och utan kropp.
Var mina tankar som löven på träden, kanske, och i blom under sommarsolen för att sedan, förtorkade och uppblötta, falla till frusen mark. Krispig luft borde ha bättre inverkan.
